Datorspelsberoende – var går gränsen?
Dator- och tv-spel är idag ett oerhört populärt medium både för barn och vuxna, och spelmarknaden beräknas dra in mer pengar än filmmarknaden. Vad som en gång i tiden var en nisch är numera en mycket vanlig aktivitet som inte heller är på långa vägar så belagd med stigma som för bara några år sedan.
Utöver spelens ökande popularitet är en annan orsak till att mycket av den moralpanik som brukade omgärda spel all den forskning som visat att spelande har många positiva effekter. TV- och datorspel kan ge ökad inlärningsförmåga, problemlösningsförmåga språkliga färdigheter och reaktionsförmåga Multiplayer-spel kan också ge spelarna ett socialt sammanhang där de övar sig på kommunikation och att lösa problem och uppnå mål tillsammans.
Dock kan det, som med det mesta här i livet, bli för mycket av det goda. Från och med 2018 finns datorspelsberoende med bland Världshälsoorganisationens sjukdomsdiagnoser. Tidigare har spelberoende främst varit synonymt med beroende av hasardspel som casinospel, men numera går det alltså att klassas som kliniskt beroende även av datorspel.
Där koffeinfritt kaffe kan hjälpa den som vill bli av med ett koffeinberoende, och Nicorette kan användas för att avhjälpa ett nikotinberoende, är datorspelsberoende något mer svårfångat. I vissa fall kostar beroendet den beroende personen väldig mycket pengar, likt ett casinoberoende, men detta är inte alltid fallet. Ofta är det först och främst den mängd tid som spenderas framför skärmen som är problemet, såpass mycket att behov som mat och sömn, och andra delar i livet som jobb, skola och relationer blir lidande.
Datorspelsberoende klassas som ett psykologiskt beroende och avhjälps därför med terapi, antingen enskilt eller i samtalsgrupper. Fokus ligger på att dra ner speltiden eller om nödvändigt helt sluta att spela, samt att hitta grundorsaken till hur beroendet uppstått och få råd och stöd i att ta sig vidare.
Så vart går då gränsen mellan normalt spelande och ett beroende? De flesta som spelar dator- och tv-spel har väl någon gång upplevt den där känslan då tid och rum verkar försvinna och man är som uppslukad av spelet, eller att sitta i skolan eller på jobbet och längta efter att kunna gå hem och fortsätta spela. Detta är dock ingen fara så länge spelandet fortsätter att vara något roligt och givande för spelaren, och inte tar över alla delar av livet.
Att tappa intresset för vänner och bekanta och tidigare fritidsintressen är ett varningstecken, så även att helt tappa fokus för eller helt och hållet strunta i jobb och skola. Den som är datorspelsberoende tenderar också att uppvisa förlust av kontroll över sina speltider och/eller hur mycket pengar som går åt till spel, liksom abstinensbesvär som retlighet och irritation när spelandet uteblir. I svåra fall kan personens fysiska hälsa också försämras på grund av näringsbrist och alltför mycket stillasittande.
Märker man av de här symptomen är det alltså läge att dra ner på spelandet, och i svåra fall söka hjälp. Är spelandet däremot något man gör ofta för att det skänker glädje, och är en hobby i ett i allmänhet balanserat liv: game on!